I verkligheten blir det oftast tvärtom. Det beror på att antal individer alltid är heltal.
Därför existerar inte 1.02 individer.
Genom statistiska fluktuationer blir serien istället t.ex. 1, 1, 1, 2, 3, 3, 3, 4, 3, 4, 3, 3, 2, 3, 1, 0.
Så fort värdet noll uppstår, är mutationen borta.
Men ibland lyckas förstås den muterade individen ta över populationen.
Frågan är bara om Darwins mekanism är tillräckligt effektiv för att förklara t.ex. människan.
För att få början till ett svar har programmet byggts ut till att ge en mera fullständig Darwinsk evolutionskedja.
Varje individ har i sig två gener, vardera på 24 bitar.
En mutation ändrar 0 till 1 eller tvärtom.
När simuleringen startar får varje bit ett slumpmässigt värde.
Sedan får den bildade individen föröka sig.
Systemet kan rymma upp till 40 000 individer.
Eftersom en individ kan se ut på 10^13 olika sätt, finns där troligen inte två som är identiska (bortsett från ättlingar där inga mutaitoner ännu har skett).
Bilden nedan visar en simulering med upp till 9000 individer.
Du kan ladda ner programmet som simulerar det här.
För att du skall kunna kontrollera att programmet inte fuskar finns också källkoden
för nedladdning.
På så vis kan du kontrollera att programmet gör jag säger.
Du kan själv kompilera det (C++) så att du är säker på att källkod och program är lika.